Ungdom och ålderdom, Slutord

Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid, förrän de onda dagarna komma och de år nalkas, om vilka du skall säga: “Jag finner icke behag i dem”; Ja, förrän solen bliver förmörkad, och dagsljuset och månen och stjärnorna; före den ålder då molnen komma igen efter regnet, den tid då väktarna i huset darra och de starka männen kröka sig; Läs mer »

Människornas öde beror icke av deras gärningar, Visheten föraktas

Ja, allt detta har jag besinnat, och jag har sökt pröva allt detta, huru de rättfärdiga och de visa och deras verk äro i Guds våld. Varken om kärlek eller hat kan en människa veta något förut; allt kan förestå henne. Ja, allt kan vederfaras alla; det går den rättfärdige såsom den ogudaktige, den gode och rene såsom den orene, den som offrar såsom den vilken icke offrar; Läs mer »

Sorg och glädje, Rättfärdighet och orättfärdighet, Vishet, Kvinnors ondska m.m.

Ty vem vet vad gott som skall hända en människa i livet, under de fåfängliga livsdagar som hon får framleva, lik en skugga? Och vem kan säga en människa vad som efter henne skall ske under solen? Bättre är gott namn än god salva, och bättre är dödens dag än födelsedagen. Läs mer »

Rikedomens fåfänglighet

Ett elände som jag har sett under solen, och som kommer tungt över människorna är det, när Gud åt någon har givit rikedom och skatter och ära, så att denne för sin räkning intet saknar av allt det han önskar sig, och Gud sedan icke förunnar honom makt att själv njuta därav, utan låter en främling få njuta därav; Läs mer »

Förhastade löften inför Gud, Fåfänglig undran, Fåfänglig ävlan

Var icke obetänksam med din mun, och låt icke ditt hjärta förhasta sig med att uttala något ord inför Gud. Gud är ju i himmelen, och du är på jorden; låt därför dina ord vara få.

Ty tanklöshet har med sig mångahanda besvär, och en dåres röst har överflöd på ord. Läs mer »

Orättrådigheten på jorden, Den ensamme och den fattige

Och ytterligare såg jag på alla de våldsgärningar som förövas under solen. Jag såg förtryckta fälla tårar, och ingen fanns, som tröstade dem; jag såg dem lida övervåld av sina förtryckares hand, och ingen fanns, som tröstade dem. Då prisade jag de döda, som redan hade fått dö, lyckliga framför de levande, som ännu leva; Men lycklig framför båda prisade jag den som ännu icke hade kommit till, den som hade sluppit att se vad ont som göres under solen. Läs mer »

Allt går sin givna gång, Och allt är fåfänglighet, Människorna äro såsom fänaden

Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund. Födas har sin tid, och dö har sin tid. Plantera har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid. Dräpa har sin tid, och läka har sin tid. Bryta ned har sin tid, och bygga upp har sin tid. Gråta har sin tid, och le har sin tid. Läs mer »

Glädjen och arbetet för att bereda sig glädje är fåfänglighet, Det går den vise såsom dåren

Jag sade i mitt hjärta: “Välan, jag vill pröva huru glädje kommer dig, gör dig nu goda dagar.” Men se, också detta var fåfänglighet.

Jag måste säga om löjet: “Det är dårskap”, och om glädjen: “Vad gagnar den till?” Läs mer »

Allting är fåfänglighet och ett evigt enahanda, Också strävandet efter vishet är ett jagande efter vind

Detta är predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem.

Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet! Läs mer »