Paulus förbereder korintierna på att han vid sin ankomst vill hålla rannsakning med dem och förmanar dem att redan förut hålla rannsakning med sig själva, Avslutande förmaningar, Sluthälsning och slutönskan

Det är nu tredje gången som jag skall komma till eder; “efter två eller tre vittnens utsago skall var sak avgöras”. Till dem som förut hava syndat och till alla de andra har jag redan i förväg sagt, och jag säger nu åter i förväg — nu då jag är borta ifrån eder, likasom förut då jag för andra gången var hos eder — att jag icke skall visa någon skonsamhet, när jag kommer igen. Läs mer »

Paulus omnämner sina himmelska syner och tillika sin svaghet, Vilken genom Guds nåd har blivit hans starkhet, Mot korintierna har varken han själv eller någon av de män han har sänt till dem förbrutit sig

Jag måste ytterligare berömma mig. Väl är sådant icke eljest nyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, som hava beskärts mig av Herren. Jag vet om en man som är i Kristus, att han för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himmelen; huruvida det nu var i kroppslig måtto, eller om han var skild från sin kropp, det vet jag icke, Gud allena vet det. Ja, jag vet om denne man, att han - Läs mer »

Paulus beder korintierna hava fördrag med hans “dårskap”, Att han nämligen nu, Då de visade sig icke uppskatta vad han oegennyttigt hade gjort för dem, Måste framhålla att han dock i Kristi tjänst både hade arbetat och lidit mer än de falska apostlar som hålla på att förleda dem

Jag skulle önska att I villen hava fördrag med mig, om jag nu talar något litet efter dårars sätt. Dock, I haven helt visst fördrag med mig. Ty jag nitälskar för eder såsom Gud nitälskar, och jag har trolovat eder med Kristus, och ingen annan, för att kunna ställa fram inför honom en ren jungfru. Läs mer »

Paulus bemöter sina motståndare, Som hade påstått att han väl i brev, Men icke personligen kunde uppträda med myndighet, Och att han otillbörligt berömde sig

Jag Paulus själv, som “är så ödmjuk, när jag står ansikte mot ansikte med eder, men visar mig så modig mot eder, när jag är långt borta”, jag förmanar eder vid Kristi saktmod och mildhet och beder eder se till, att jag icke, när jag en gång är hos eder, måste “visa mig modig”, i det jag helt oförskräckt tänker våga mig på somliga som mena att vi “vandra efter köttet”. Läs mer »

Ytterligare uppmaningar till korintierna att lämna bidrag till understödet åt de kristna i Jerusalem

Om understödet till de heliga är det nu visserligen överflödigt att jag här skriver till eder; jag känner ju eder goda vilja, och av den plägar jag, i fråga om eder, berömma mig inför macedonierna, i det jag omtalar att Akaja ända sedan förra året har varit redo, och att det är just edert nit som har eggat så många andra. Likväl sänder jag nu åstad dessa bröder, för att det som jag har sagt till eder berömmelse icke skall i denna del befinnas hava varit tomt tal. Läs mer »

Paulus uppmanar korintierna att deltaga i en insamling för de kristna i Jerusalem, Titus, Som nu sändes för att uppbära deras bidrag, Anbefalles, Jämte sina två följeslagare, Åt församlingen

Vi vilja meddela eder, käre bröder, huru Guds nåd har verkat i Macedoniens församlingar. Fastän de hava varit prövade av svår nöd, har deras överflödande glädje, mitt under deras djupa fattigdom, så flödat över, att de av gott hjärta hava givit rikliga gåvor. Ty de hava givit efter sin förmåga, ja, över sin förmåga, och det självmant; därom kan jag vittna. Läs mer »

Paulus gläder sig över de vittnesbörd om korintiernas tillgivenhet och lydnad som han har mottagit genom Titus

Bereden oss ett rum i edra hjärtan; vi hava icke handlat orätt mot någon, icke varit någon till skada, icke gjort någon något förfång. — Jag säger icke detta för att döma eder; jag har ju redan sagt att I haven ett rum i vårt hjärta, så att vi skola både dö och leva med varandra. Stor är den tillit som jag har till eder, mycket berömmer jag mig av eder; jag har fått hugnad i fullt mått och glädje i rikt överflöd, mitt i allt vårt betryck. Läs mer »

Paulus förmanar korintierna att rätt mottaga Guds nåd, Framhåller huru han själv under många lidanden har bevisat sig såsom Guds tjänare, Bjuder dem att skilja sig ifrån de otrogna och att beflita sig om renhet

Men såsom medarbetare förmana vi eder ock att icke så mottaga Guds nåd, att det bliver utan frukt. Han säger ju: “Jag bönhör dig i behaglig tid, och jag hjälper dig på frälsningens dag.” Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag. Läs mer »

Vår jordiska kroppshydda skall utbytas mot en himmelsk, Under väntan på denna förvaltar Paulus sitt ämbete med gott mod, Till Guds ära och församlingens bästa, I tro på den uppståndne, På en ny skapelse och på försoning med Gud genom Kristus

Ty vi veta, att om vår kroppshydda, vår jordiska boning, nedbrytes, så hava vi en byggnad som kommer från Gud, en boning som icke är gjord med händer, en evig boning i himmelen. Därför sucka vi ju ock av längtan att få överkläda oss med vår himmelska hydda; ty hava vi en gång iklätt oss denna, skola vi sedan icke komma att befinnas nakna. Läs mer »

Paulus förkunnar evangelium frimodigt, Rent och klart, Under bedrövelser och faror, Men med kraft från Gud och med hopp om en stundande, Översvinnlig härlighet

Därför, då vi nu, genom den barmhärtighet som har vederfarits oss, hava detta ämbete, så fälla vi icke modet. Nej, vi hava frånsagt oss allt skamligt hemlighetsväsen och gå icke illfundigt till väga, ej heller förfalska vi Guds ord, utan framlägga öppet sanningen och anbefalla oss så, inför Gud, hos var människas samvete. Läs mer »

« Föregående