Job ödmjukar sig för Herren, utverkar hans tillgift för de tre vännerna och bliver själv åter upprättad

Job svarade HERREN och sade:

Ja, jag vet att du förmår allt, och att intet som du besluter är dig för svårt. Vem var då jag som i oförstånd gav vishet namn av mörker? Jag ordade ju om vad jag icke begrep, om det som var mig för underbart och det jag ej kunde förstå. Läs mer »

Fortsättning av beskrivningen på Leviatan

Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv? Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen. Läs mer »

Herren manar Job ytterligare till ödmjukhet, Med hänvisning på sina båda underskapelser Behemot (flodhästen) och Leviatan (krokodilen)

Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:

Omgjorda såsom en man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked. Vill du göra min rätt om intet och döma mig skyldig, för att själv stå såsom rättfärdig? Har du en sådan arm som Gud, och förmår du dundra med din röst såsom han? Läs mer »

Fortsättning av Herrens tal, Guds godhet, Vishet och makt intygas genom exempel ur djurvärlden, Lejonet, Korpen, Stengeten, Vildåsnan, Vildoxen, Strutsen, Hästen, Falken, Örnen

Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger, när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret? Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda? Läs mer »

Herrens svar till Job, Job må icke mäta sig med honom som har skapat jorden och havet, Ljuset och mörkret, Snön och regnet och annat mer

Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:

Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt? Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.

Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd. Vem har fastställt hennes mått — du vet ju det? Läs mer »

Fortsättning av Elihus tal, Guds vishet och makt bestyrkas ytterligare genom hans herravälde över himmelen med dess tordön och regn

Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp. Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun. Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar. Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig. Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå. Läs mer »

Fortsättning på Elihus tal, Guds tuktan avser syndarens förbättring, Job må icke önska sig döden, Ej heller mästra Gud, Vilkens vishet och makt övergå allt förstånd

Vidare sade Elihu:

Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar. Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt. Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig. Läs mer »

Elihu förehåller Job att Gud är för upphöjd för att hava gagn eller skada av människornas gärningar, Om den betryckte får vänta på räddning, Så är det därför att han ej ödmjukt söker hjälp hos Gud

Och Elihu tog till orda och sade:

Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud, du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd? Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig. Läs mer »

Elihu försvarar Guds rättfärdighet

Och Elihu tog till orda och sade:

Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig. Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta. Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är. Läs mer »

Elihu förebrår Job att denne har klandrat Gud för orättvis hårdhet, Gud, Som dock än genom hemlighetsfulla varningar för det onda, Än genom sträng aga söker bereda människors frälsning

Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga. Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun. Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.

Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv. Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram. Läs mer »

« Föregående