Detta är vad Jesaja, Amos’ son, skådade angående Juda och Jerusalem.
Och det skall ske i kommande dagar att det berg där HERRENS hus är skall stå där fast grundat och vara det yppersta ibland bergen och upphöjt över andra höjder; och alla hednafolk skola strömma dit, ja, många folk skola gå åstad och skola säga: Läs mer »
Men Israels män hade svurit i Mispa och sagt: “Ingen av oss skall giva sin dotter till hustru åt någon benjaminit.” Och nu kom folket till Betel och stannade där ända till aftonen inför Guds ansikte; och de brusto ut i bitter gråt >Dom. 20,26. och sade: “Varför, o HERRE, Israels Gud, har sådant fått ske i Israel, att i dag en hel stam fattas i Israel?” Dagen därefter stod folket bittida upp och byggde där ett altare och offrade brännoffer och tackoffer. och Israels barn sade: Läs mer »
. Då drogo alla Israels barn ut, och menigheten församlade sig såsom en man, från Dan ända till Beer-Seba, så ock från Gileads land, inför HERREN i Mispa. >Dom. 11,11. Och de förnämsta i hela folket alla Israels stammar, trädde fram i Guds folks församling: fyra hundra tusen svärdbeväpnade mån till fots. Men Benjamins barn fingo höra att de övriga israeliterna hade dragit upp till Mispa. Läs mer »
På den tiden, då ännu ingen konung fanns i Israel, bodde en levitisk man längst uppe i Efraims bergsbygd. Denne tog till bihustru åt sig en kvinna från Bet-Lehem i Juda. >Dom. 17,6. 18,1. 21,25. Men hans bihustru blev honom otrogen och gick ifrån honom till sin faders hus i Bet-Lehem i Juda; där uppehöll hon sig en tid av fyra månader. Då stod hennes man upp och begav sig åstad efter henne, för att tala vänligt med henne och så föra henne tillbaka; Läs mer »
På den tiden fanns ingen konung i Israel. Och på den tiden sökte sig daniternas stam en arvedel till att bo i, ty ända dittills hade icke något område tillfallit den såsom arvedel bland Israels övriga stammar. >Jos. 19,40 f. Dom. 1,34. 17,6. Så sände då Dans barn ur sin släkt fem män, uttagna bland dem, tappra män, från Sorga och Estaol, till att bespeja landet och undersöka det; och de sade till dem: Läs mer »
I Efraims bergsbygd levde en man som hette Mika. Denne sade till sin moder: “De ett tusen ett hundra silversiklar som blevo dig fråntagna, och för vilkas skull du uttalade en förbannelse, som jag själv hörde, se, de penningarna finnas hos mig. Det var jag som tog dem.” Då sade hans moder: “Välsignad vare du, min son, av HERREN!” Läs mer »
Och Simson gick till Gasa; där fick han se en sköka och gick in till henne. När då gasiterna fingo höra att Simson hade kommit dit, omringade de platsen och lågo i försåt för honom hela natten vid stadsporten. Men hela natten höllo de sig stilla; de tänkte: “Vi vilja vänta till i morgon, när det bliver dager; då skola vi dräpa honom.” Läs mer »
En tid därefter, medan veteskörden pågick, ville Simson besöka sin hustru, och förde med sig en killing. Och han sade: “Låt mig gå in till min hustru i kammaren.” Men hennes fader ville icke tillstädja honom att gå in; hennes fader sade: “Jag höll för säkert att du hade fattat hat till henne, och därför gav jag henne åt din bröllopssven. Läs mer »
När Simson en gång gick ned till Timna, fick han där i Timna se en kvinna, en av filistéernas döttrar. Och när han kom upp därifrån, omtalade han det för sin fader och moder och sade: “Jag har i Timna sett en kvinna, en av filistéernas döttrar; henne mån I nu skaffa mig till hustru.” Hans fader och moder sade till honom: “Finnes då ingen kvinna bland dina bröders döttrar och i hela mitt folk, eftersom du vill gå bort för att skaffa dig en hustru från de oomskurna filistéerna?” Läs mer »
Men Israels barn gjorde åter vad ont var i HERRENS ögon; då gav HERREN dem i filistéernas hand, i fyrtio år.
I Sorga levde nu en man av daniternas släkt, vid namn Manoa; hans hustru var ofruktsam och hade icke fött några barn. Men HERRENS ängel uppenbarade sig för hustrun och sade till henne: Läs mer »
