Hamans undergång

Den natten kunde konungen icke sova; därför lät han hämta krönikan, där minnesvärda händelser voro upptecknade, och man föreläste ur den för konungen. Då fann man där skrivet, att Mordokai hade berättat, hurusom Bigetana och Teres, två av de hovmän, som höllo vakt vid tröskeln, hade sökt tillfälle att bära hand på konung Ahasveros. Konungen frågade: ”Vilken ära och upphöjelse har vederfarits Mordokai för detta?” Konungens män, som betjänade honom, svarade: “Intet sådant har vederfarits honom.” Då sade konungen: “Är någon nu tillstädes på gården?” Och Haman hade just kommit in på den yttre gården till konungshuset för att bedja konungen, att Mordokai måtte bliva upphängd på den påle, som han hade låtit sätta upp för hans räkning. Så svarade honom då konungens tjänare: “Ja, Haman står därute på gården.” Konungen sade: “Låt honom komma in.” När då Haman kom in, sade konungen till honom: “Huru skall man göra med den man, som konungen vill ära?” Men Haman tänkte i sitt hjärta: “Vem skulle konungen vilja bevisa ära mer än mig?” Därför sade Haman till konungen: “Om konungen vill ära någon, så skall man hämta en konungslig klädnad, som konungen själv har burit, och en häst, som konungen själv har ridit på, och på vilkens huvud en kunglig krona är fäst; och man skall överlämna klädnaden och hästen åt en av konungens förnämsta furstar, och klädnaden skall sättas på den man, som konungen vill ära, och man skall föra honom ridande på hästen fram på den öppna platsen i staden och utropa framför honom: ‘Så gör man med den man, som konungen vill ära.’” Då sade konungen till Haman: “Skynda dig att taga klädnaden och hästen, såsom du har sagt, och gör så med juden Mordokai, som sitter i konungens port. Underlåt intet av allt vad du har sagt.” Så tog då Haman klädnaden och hästen och satte klädnaden på Mordokai och förde honom ridande fram på den öppna platsen i staden och utropade framför honom: “Så gör man med den man, som konungen vill ära.” Och Mordokai vände tillbaka till konungens port; men Haman skyndade hem, sörjande och med överhöljt huvud. Och när Haman förtäljde för sin hustru Seres och alla sina vänner vad som hade hänt honom, sade hans vise män och hans hustru Seres till honom: “Om Mordokai, som du har begynt att stå tillbaka för, är av judisk börd, så förmår du intet mot honom, utan skall komma alldeles till korta för honom.” Medan de ännu så talade med honom, kommo konungens hovmän för att skyndsamt hämta Haman till gästabudet, som Ester hade tillrett. Så kommo då konungen och Haman till gästabudet hos drottning Ester. Och när vinet dracks, sade konungen till Ester, också nu på andra dagen: “Vad är din bön, drottning Ester? Den vare dig beviljad. Och vad är din begäran? Gällde den ock hälften av riket, så skall den uppfyllas.” Drottning Ester svarade och sade: “Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och det så täckes konungen, så blive mitt liv mig skänkt på min bön, och mitt folks på min begäran. Ty vi äro sålda, jag och mitt folk, till att utrotas, dräpas och förgöras. Om vi allenast hade blivit sålda till trälar och trälinnor, så skulle jag hava tegat; ty den olyckan vore icke sådan, att vi borde besvära konungen därmed.” Då svarade konung Ahasveros och sade till drottning Ester: “Vem är den, och var är den, som har fördristat sig att så göra?” Ester sade: “En hätsk och illvillig man är det: den onde Haman där.” Då blev Haman förskräckt för konungen och drottningen. Och konungen stod upp i vrede och lämnade gästabudet och gick ut i palatsets trädgård; men Haman trädde fram för att bedja drottning Ester om sitt liv, ty han såg, att konungen hade beslutit hans ofärd. När konungen därefter kom tillbaka till gästabudssalen från palatsets trädgård, hade Haman sjunkit ned mot den soffa, där Ester satt; då sade konungen: “Vill han ock öva våld mot drottningen, härinne i min närvaro?” Knappt hade detta ord gått över konungens läppar, förrän man höljde över Hamans ansikte. Och Harebona, en av hovmännen hos konungen, sade: “Vid Hamans hus står redan en påle, femtio alnar hög, som Haman låtit resa upp för Mordokai, vilkens ord en gång var konungen till sådant gagn.” Då sade konungen: “Hängen upp honom på den.” Så hängde de upp Haman på den påle, som han hade låtit sätta upp för Mordokai. Sedan lade sig konungens vrede.

Kommentera Hamans undergång

OBSERVERA: Din kommentar kommer granskas innan publicering för att försäkra att det inte innehåller olämpligt material.